När fakta inte räcker behöver klimathotet en bra historia
Idag börjar det internationella klimatmötet i Marrakesh. Finnes: Experter som vet precis vad som måste göras. Och politiker som vet att de borde göra det. Saknas: Synliga resultat i form av minskade utsläpp. Sökes: Den stora berättelsen som får alla människor att bry sig. Kan romanförfattarna få oss att rädda klimatet? I Lund ska tre forskare ta reda på det.
Först de tråkiga nyheterna:
"Mänsklig påverkan har påvisats när det gäller uppvärmningen av atmosfären och oceanerna, i förändringar av den globala vattencirkulationen, i reduktionen av snö och is, i höjningen av den globala genomsnittliga havsnivån och i förändringar av klimatextremerna (se figur SPM6 och tabell SPM1.)"
Det där är skrämmande. Men får du gåshud av det? Är denna skildring ur klimatpanelen IPCC:s senaste rapport så stark att den förändrar ditt liv?
Troligen inte. Fakta i all ära, men vad klimatfrågan behöver mest av allt just nu är kanske en roman. Den stora skönlitterära berättelsen som får oss alla att känna hotet så starkt att vi inte kan slå oss till ro förrän vi har gjort något.
Berättelser har sprängkraft. De vet vi sedan tidigare. Utan Vilhelm Mobergs romaner om Utvandrarna hade intresset för emigrationen från Sverige till USA kanske stannat på ett småländskt hembygdsmuseum. Utan tv-serien Holocaust hade Förintelsen kanske aldrig fått den stora berättelse som gjorde att tyskar och andra inte kunde förtränga historiens värsta brott längre.
Med George Orwells framtidsskildring 1984 fick vi en totalitär stat att förhålla oss till. Med Jan Guillous romansvit om Arn fick svenskarna en dittills oanad känsla för medeltidens Västergötland. Och så vidare.
– Det finns romaner som har använts som politiska referenspunkter genom åren. De har sammanfattat en generations erfarenheter och man har sedan ständigt hänvisat till dem, säger Johannes Stripple, forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet.
Ett nutida exempel är Suzanne Collins romantrilogi Hunger Games (Hungerspelen), vars skildring av en sönderfallande civilisation har påverkat sina unga läsare så starkt att de numera kallas Generation K, efter huvudpersonen Katniss Everdeeen.
– Vi vill undersöka hur skönlitteraturen skapar ett annat förhållningssätt till framtiden än de vetenskapliga texterna, säger Alexandra Nikoleris som är doktorand i miljö- och energisystem. Hennes avhandling handlar om hur framtidsvisioner påverkar beslut som fattas på teknikområdet.
De "vi" som hon syftar på är en trio som består av civilingenjören Alexandra Nikoleris, statsvetaren Johannes Stripple och litteraturforskaren Paul Tenngart. De närmar sig klimatfrågan från var sitt håll. För ett år sedan inledde de ett gemensamt forskningsprojekt om litterära klimatberättelser.
Berättelser saknas inte. Climate fiction, eller cli-fi, är sedan flera år en etablerad genre.
– Skönlitteraturen kan lägga till dimensioner när det gäller klimatfrågan, som man inte riktigt kommer åt med vetenskapliga metoder, säger Paul Tenngart.
En skönlitterär berättelse som utspelar sig i en värld med förändrat klimat kan träffa sin läsare rakt i magen. Gå under huden. Beskriva en verklighet som det inte går att skjuta ifrån sig.
"Den sommaren, sommaren när alla regler började ändras, tycktes juni vara i tusen år. Temperaturen var skoningslös: trettioåtta, trettionio, till slut fyrtio grader i skuggan. Det var en hetta att dö i, att bli galen i, eller yngla av sig i. Gamlingar kollapsade, hundar i bilar blev levande kokta, älskande kunde inte hålla händerna ifrån varandra. Himlen tyngde som en ugnslucka, krympte jordskorpan, knäckte betongen, dödade buskarna från rötterna. I de förbrända förorterna klinkade glassbilarna sina barnvisor på gator som svettades tjära. Nere i hamnen reflekterade vattnet solstrålarna i tunna, barbariska speglar. Kvävda längtade vi efter regn. Det kom inte."
Detta är första stycket i Liz Jensens psykologiska thriller The Rapture. (Den finns inte på svenska, så översättningen är reporterns, liksom i det följande.)
– Jag tycker att detta fångar litteraturens försök att gestalta klimatförändringarnas konkreta effekter på vardagen, säger Paul Tenngart och fortsätter:
– Det är lätt för oss amatörer att lägga klimatfrågan i händerna på experterna och hoppas att de fixar det. En stor poäng med skönlitteraturen är att den lägger ansvaret på oss alla, så att problemet angår precis vem som helst.
– De vetenskapliga scenarierna handlar om trender och siffror. Skönlitteraturen handlar om enskilda människor, och beskriver hur individer på en viss plats påverkas, säger Alexandra Nikoleris.
"Hela stället var en enda röra – en spretig, kaotisk, vimmelkantig röra – men för ett kort ögonblick, när Large Keith öppnade dörren till den skottsäkra limousinen och den kylda luften fläktade hennes ansikte, slog det henne att det var något berusande i detta nya sätt att leva i Flatlands. Deras lilla experiment i självförsörjning skulle till och med kunna lyckas. Ticonderoga misslyckades, visst, men hade inte mänskligheten gjort detta förut – börjat om från början?"
Detta citat är ur romanen Odds against tomorrow av Nathaniel Rich. New York är översvämmat och stora delar av staden är förstörda. Staden ska byggas upp enligt en plan där olika delar prioriteras olika högt. I den del som är lägst prioriterad flyttar människor in som vill bygga upp något nytt.
– Jag letade efter ett stycke som kan illustrera att det finns utopiska drag i några av romanerna, säger Alexandra Nikoleris som valt detta exempel.
Hittills har de tre forskarna inte hittat någon bok som enbart handlar om klimatet. Berättelsena i cli-fi har ett annat tema men tilldrar sig i en förändrad värld.
– Enbart beskrivningar av klimatförändringar skapar ingen bra berättelse. Därför använder man skönlitteraturens mest grundläggande grepp: att förankra det hela i individer som upplever saker, säger Paul Tenngart.
Den stora skildringen av klimatförändringarna ryms inte i en enda roman, tror Johannes Stripple:
– Det bygger på antagandet att klimatfrågan går att koka ner och sammanfatta i en enda berättelse som tilltalar många. Men på samma sätt som att det inte går att skriva en berättelse om demokrati, eller om fattigdom, så kan klimatfrågan aldrig sammanfattas i en enda berättelse. Däremot kan det komma en bok som verkligen blir läst av alla och fungerar som en gemensam referenspunkt även om den inte sammanfattar helheten.
Tillfrågad om exempel valde Johannes Stripple Saci Lloyds roman The Carbon Diaries från 2015. Tonåringen Laura skriver dagbok. England har just infört ransonering av koldioxid. Varje familj måste hålla sig inom sin tilldelade utsläppsbudget:
"I kväll samlade pappa oss alla för att reda ut vad vår familjs CO-ranson egentligen är. Det är tufft. I grunden har vi en ranson på 200 koldioxidpoäng per månad, att spendera på resor, värme och mat. Alla andra grejor som kläder och teknologi och böcker har redan kolpoängen inbakade i priset, så säg att du vill köpa en PC som har fraktats hit från Kina och har förbrukat fossila bränslen vid tillverkningen, då måste du betala mycket mer för den i euro – för du betalar för all energi som gick åt för att göra den."
En författare som skriver cli-fi måste kunna sina saker. Om inte den beskrivna verkligheten verkar trovärdig blir det pannkaka av alltihop. Men forskarna ger cli fi-författarna högt betyg.
– De har överlag gjort väldigt bra research. Visst, det finns alltid något tekniskt fel i varje bok, men det är detaljer, säger Alexandra Nikoleris.
Kommer människorna att fatta och förändras av att läsa den stora klimatromanen? Kommer det då äntligen att hända någonting?
– Det återstår att se, säger Alexandra Nikoleris. Jag vet inte om jag är så hoppfull.
FAKTA
Skönlitterära klimatförändringar
Vad? Ett forskningsprojekt om cli-fi, skönlitterära klimatberättelser.
Vem? Tre forskare vid Lunds universitet. Alexandra Nikoleris, civilingenjör, Johannes Stripple, statsvetare och Paul Tenngart, litteraturvetare.
Hur? Diskussion av hur författare gestaltar klimathotet. Redovisning i form av rapporter, seminarier och artiklar.
Frågor? Hur gestaltas klimathotet i litteraturen? Vad har skönlitteratur för möjligheter att påverka oss i klimatfrågan? Vad skiljer romanen från den vetenskapliga rapporten?
No comments:
Post a Comment